I arbetet med Värmeverket återkommer en praktisk fråga: hur kan samma byggnad användas av flera grupper, verksamheter och sammanhang utan att bli otydlig?
Det handlar om entréer, skyltning, bokningsbara rum, förvaring, kök, öppettider och ansvar. Men också om sådant som är svårare att rita in i en plan: om platsen känns välkomnande, om det är lätt att förstå hur man får använda den och om olika verksamheter kan dela ytor utan att störa varandra. För att förstå detta bättre har vi tittat bortom vår egen byggnad. Som en del av omställningslabbets omvärldsbevakning reste vi till Zürich, där flera kooperativa bostads- och verksamhetshus visar hur boende, arbete, service och kultur kan rymmas i samma struktur.
Zürich är intressant eftersom staden under de senaste 10–15 åren har rört sig mot en stadsbyggnad där bostäder, arbete, service och kultur blandas tätare, ofta genom bostadskooperativ och med användarna delaktiga i utvecklingen. I de exempel vi studerade blir delning något mycket konkret: en fråga om planlösningar, material, öppettider, bokningssystem, gemensamma ytor och tydliga ansvar, och hur de samspelar med varandra. Det är högst relevant för oss eftersom Värmeverket också rör sig mellan flera olika användningar och användare. Vi arbetar inte med en lokal som ska fyllas med ett enda program, utan med en plats där olika typer av verksamheter kan finnas parallellt och ibland dela samma rum. Zürich ger därför ett konkret språk för frågor som annars lätt blir allmänna: vad betyder det att dela yta, hur behöver huset vara organiserat och vad krävs för att samnyttjandet ska fungera i praktiken? I Zürich blir det tydligt att delning inte uppstår bara för att många funktioner placeras nära varandra. Den behöver stöd i själva byggnaden. Blandade funktioner i bottenvåningar och innergårdar skapar rörelse, service och arbetsplatser nära hemmen. Gemensamma ytor som verkstad, tvätt, gemenskapskök, takterrasser och innergårdar kan minska behovet av privat yta och samtidigt bidra till en starkare social boendemiljö. En annan viktig del är flexibla så kallade joker- eller multifunktionsytor. De gör det möjligt för små företag, kulturverksamheter och startups att växa in i kvarteret utan stora hyror. Här finns en tydlig koppling till våra egna frågor om lokalkostnader, samnyttjande och hur mindre aktörer kan få plats utan att varje verksamhet behöver bära kostnaden för en egen fullskalig lokal.
Ett av exemplen från Zürich är Kalkbreite, ett kooperativt bostads- och verksamhetskvarter där bostäder blandas med arbetsplatser, service och gemensamma funktioner. Det är inte ett renodlat bostadshus och inte heller ett vanligt centrumhus, utan en blandad struktur där boende och verksamheter delar vissa rum och funktioner. För oss blev Kalkbreite särskilt intressant genom fyra kvaliteter: robusthet, öppenhet, visuell kontakt och samnyttjande. Robustheten handlar om att byggnaden är utformad för att tåla användning. Materialen är gedigna, skyltningen hjälper besökare att orientera sig och gestaltningen gör att många olika aktiviteter kan pågå utan att miljön upplevs som tillfällig eller sliten. Det är en viktig påminnelse för Värmeverket. Om många grupper ska använda samma entréer, kök, mötesrum och gemensamma ytor behöver rummen vara lätta att förstå, enkla att sköta och tillräckligt tåliga för vardagens variationer.
I Kalkbreite såg vi också hur öppenhet kan organiseras utan att hela huset blir offentligt. Huset är enkelt att besöka, samtidigt som de mer privata delarna ligger längre in och är tydligare avgränsade. Det är en viktig distinktion. Öppenhet betyder inte att allt är tillgängligt för alla hela tiden. Snarare handlar det om att besökaren förstår var man får vara, hur man rör sig genom huset och var gränsen går mellan publikt, gemensamt och privat. Den visuella kontakten spelar också roll. I Kalkbreite gör glaspartier att olika verksamheter är visuellt kopplade, och fönster mellan bostadsytor och korridorer bidrar till en inre gemenskap. För Värmeverket pekar det på betydelsen av läsbarhet. I ett hus med många användare behöver människor kunna förstå platsen även innan de frågat någon. Siktlinjer, glaspartier, skyltning och entréernas utformning kan hjälpa till att skapa trygghet och orientering.
Det andra Zürich-exemplet är Zollhaus, även det kopplat till kooperativet Kalkbreite. Zollhaus är ett blandat hus med bostäder, hotell, restaurang, café, teater, flexrum och gemensamma ytor. För oss blev Zollhaus särskilt intressant eftersom flera av rummen används av olika grupper vid olika tider på dygnet. Flexrummen kan bokas av verksamheter, företag, boende och externa användare. Det gemensamma köket används av företag och föreningar som hyr lokaler i huset, men på kvällar och helger även av föreningar och boende. Funktionerna sträcker sig från matsal, enklare kök och kaffepaus till arbetsbord, lekhörna, event, firande och boksläpp. Här blir samnyttjande konkret. Det handlar inte om att ett rum ska vara flexibelt i största allmänhet, utan om att det finns en tydlig logik för vem som kan använda det, när det används och till vad. Ett kök kan stödja verksamheter under arbetsdagen och föreningsliv på kvällstid. Ett flexrum kan vara mötesrum, dansrum, arbetsrum eller lokal för externa bokningar. Samma yta kan bära flera funktioner, men bara om ansvar, bokning och användning är tillräckligt tydligt.
Ett särskilt talande exempel i Zollhaus är caféet och de angränsande gemensamhetsytorna. När caféet är öppet används ytorna av gäster och besökare. När caféet är stängt kan bord och stolar i stället användas av boende som arbetsplatser eller sociala ytor. Det är en enkel men användbar iakttagelse. Alla ytor behöver inte vara öppna för alla hela tiden. Däremot kan samma rum ha flera roller beroende på tidpunkt, sammanhang och ansvar. För oss är det ett sätt att tänka vidare kring hur en plats kan rymma både vardaglig verksamhet och tillfälliga arrangemang utan att allt behöver vara permanent uppdelat. I omställningslabbet arbetar vi med en fråga som är större än vår egen byggnad: hur befintliga fastigheter kan användas bättre, hur sociala värden kan tas på större allvar och hur platser som redan finns kan bli en del av en mer cirkulär samhällsbyggnad. Projektet ser det befintliga fastighetsbeståndet som en värdefull infrastruktur som kan utvecklas och anpassas för att möta sociala behov på ett hållbart sätt. Exemplen från Zürich hjälper oss att se hur sådana frågor tar form i vardagen: i entréer, gemensamma ytor, bokningsbara rum, ansvar, öppettider och sättet ett hus gör sig begripligt för sina användare.
Det finns också en ekonomisk dimension. På Värmeverkets prövar vi hur offentliga, privata och ideella investeringar kan samspela med både kommersiella och idéburna verksamheter. I det ljuset blir delningsarkitektur inte bara en fråga om god gestaltning. Den blir ett sätt att använda resurser bättre. Om fler kan dela vissa ytor, om rum kan användas under större delar av dygnet och om mindre aktörer kan få tillgång till lokaler utan att bära hela kostnaden själva, kan byggnaden stödja både sociala och ekonomiska värden.
Det viktigaste vi tar med oss från Zürich är inte en enskild lösning, utan ett sätt att tänka. Kalkbreite och Zollhaus visar att delning behöver byggas in i både rum och organisation. Gemensamma ytor behöver vara begripliga, tåliga och kopplade till verkliga användningar. Flexibla rum behöver en vardaglig logik för hur de kan skifta mellan olika funktioner.
För Värmeverket väcker Zürich framför allt tre frågor: vilka ytor bör delas, vilka behöver vara mer avgränsade och hur kan huset göra det lätt för nya användare att förstå skillnaden?
Zürich ger inga färdiga svar för Värmeverket. Det ska det inte heller göra. Värmeverket har sin egen plats, sin egen historia och sina egna användare. Men exemplen hjälper oss att bli mer precisa i frågan om vad delning kräver. I stället för att tala om delning som en allmän idé kan vi börja tala om den som något som formas i planlösningar, material, bokningssystem, öppettider, mötesplatser, entréer och vardagliga överenskommelser.
Den som vill fördjupa sig i platsbesöket, bilderna och de rumsliga exemplen kan läsa mer i den länkade PDF:en med Värmeverkets omvärldsbevakning från Zürich.